Skya

"Henke Larssons bror hittad död"



Jag fick en tankeställare. Och kände att jag ville dela med mig av den.


Om jag börjar här, hur många av Sveriges befolkning tror ni stannade upp en sekund idag när de läste dessa rubriker? Mina tankar: HUR tror ni att det känns att se dessa rubriker när man har förlorat kanske det allra käraste man har bara en kort kort tid innan hela Sveriges befolkning vet om det? Ja, visst.. Han är en superstor fotbollsspelare som är jätteduktig och som, såklart, alla tidingar måste skriva om så fort det händer något runt omkring honom. För det säljer. Men dra det ett steg längre. Tänk om det hade varit din allra närmsta livskamrat som hittats död.

Vart vill jag då komma? Jo, jag tänker såhär. Henrik Larsson som är en mycket aktiv fotbolls-spelare har förmodligen fullt upp jämt. Hur ofta tror ni en så aktiv fotbollsspelare kan prata med sina närmaste? Jag tror att det kan gå ett tag emellan samtalen ibland.. Och det är detta som jag vill poängtera. Hur "rädda" är vi om de vi älskar?

Jag vågar inte tänka på den dagen någon av de jag älskar kommer försvinna från jorde-livet. Tänk om jag ångrar att jag inte ringde den där dagen, eller att jag inte hälsade på så ofta jag egentligen velat?



En uppmaning:

Var rädda om de personer runt er som ni älskar. En vacker dag finns de inte längre, och den dagen tycker inte jag att man ska stå där och behöva ångra något man inte gjort!



Och dessutom tror inte jag det är så kul för Henke att läsa på alla tidningar att hans bror har dött. Dumma tidningar!!! Jag tycker synd om killen!







Nu ska jag äta varma mackor! :) Och jag är ledig i 2 hela dagar!!!!!!! :)